Ankomsten - symboler

Boken Ankomsten av Shaun Tan är en väldigt speciell bok eftersom den nästan inte innehåller nån text alls. Bokens story är istället berättad genom bilder, det är helt enkelt en bilderbok.
Den har inte en ovanlig handling, en man som reser från sin familj till ett nytt land, det har man ju hört om förut. De speciella med boken är just de fint ritade bilderna. Det blir som en liten film, där känslor och händelser beskrivs med strecken från en penna.

Boken är fylld av symboler och detaljer som man vid första anblick kanske inte tänker på, men som ändå undermedvetet ger oss speciella associationer och känslor. Det är på det sättet Saun Tan jobbar, det är så han får fram de otroligt tydliga och nyanserade känslorna.

Jag har valt att skriva om de vita fåglarna som ständigt återkommer genom hela boken. Första bilden är en närbild på en vit origami fågel. En likadan ger mannen sedan sin dotter när han ska resa av för att lugna henne. När han är på båten viker han en till och lägger ner i ett brev och ovanför hans huvud på båten och i den nya staden flyger ständigt vita fåglar.

Mina associationer går direkt till vita duvor, fredsduvor, som står för trygghet, lugn och fred. Det passar väldigt bra in i boken också. Origami fåglarna kan vara en hälsning om trygghet och lugn till hans familj. Fåglarna som flyger över staden kan visa att det är en fredlig plats. En stad där människor kan leva utan oro, i fred med varandra.

En mycket enkel symbol som ändå avger så mycket känsla.

Jason

Om vi nu ska välja sida, Medea eller Jason, så väljer jag Jason. Det gör jag för att Jasons handlingar är, trots att de är egoistiska, inte vansinniga.

Det som avgör vilka vi är, vilken personlighet vi har, är hur vi agerar i olika situationer. Hur vi agerar på andras handlingar, även om vi tycker att de handlingar är helt fel. Medea må tycka att Jasons handlingar är fel, men hennes handlingar är ju nästan värre. Hennes vrede driver henne från vettet.

Om man skulle väga dumheten av deras handlingar så tycker jag att Medeas vågskål väger mycket tyngre än Jasons.

v. 36 Hanna, Huset, Hunden

När jag läste igenom Hanna, Huset, Hunden första gången tyckte jag inte om den. Den var obegriplig och det kändes som om ett barn hade skrivit den. Jag tänkte att den var skriven på samma sätt som vissa barn pratar, osammanhängande och rörigt.
Det kändes som det saknades rader eller sidor och det var frustrerande att jag inte förstog handlingen. Ju mer jag försökte förstå, ju mer frustrerad blev jag eftersom allt bara blev rörigare.
Det var som om det låg en osynlig slöja av obehag över boken. Det var mörka färger, instabila karaktärer och obegriplig handling.
Till exempel började Hannas hus brinna och direkt reagerade jag genom att tycka att det var hemskt. Men texten förmedlade ett lugn och jämförde elden med en vacker blomma och Hanna stog bara fridfullt och kollade på.
Men det som var obehagligast i boken var hunden, han var obehaglig på det sättet att man aldrig visste vem han egentligen var. Hunden var Hannas husdjur men det var han som hade makten över Hanna. Det var han som vaktade Hanna och huset men han var inte speciellt pålitlig.

När vi började bokdiskussionen förändrades långsamt min uppfattning av boken.
När man hör andras sätt att tolka boken och sedan lägger ihop det med sin egen tolkning får man lite mer uppsyn över boken. Samtidigt hittar man värdefulla detaljer som framhäver ens helhets bild av vad boken handlar om och mot slutet fick jag en helt annan bild av boken.
Jag tyckte plötsligt att boken blev mycket bättre och jag tolkade det som att boken handlade om Hannas uppväxt. Huset gestaltade då hennes barndom som hon måste, men inte riktigt ville, släppa. Till slut lät hon barndomen brinna upp men insåg att hon fortfarande kunde ha kvar de lyckliga minnena och känslorna (som gestaltades som hennes stickade kläder).

När vi i slutet av lektionen fick reda på vad Anna-Clara Tidholm, författaren av boken, egentligen hade skrivit om blev jag lite förvånad att ingen av oss hade tänkt på den tolkningen. Men som vår lärare sa så läser vi in våra egna erfarenheter i berättelser när vi tolkar dom, för att saker ska bli lättare att förstå och relatera till.

v. 35 Låt om identitet

Innan jag kände dig - Melissa Horn

 

Det är många låtar som handlar om identitet men inte många som gör det lika fint som Melissa Horn. Med varje textrad i låten berättar hon så mycket, eftersom de kan tolkas på olika sätt. Varje gång jag hör låten förknippar jag texten med olika saker, saker som är aktuella för mig för tillfället. Det gör att jag kan känna igen mig i mycket av det hon sjunger om.

 



Innan jag kände dig tycker jag handlar om hur ens identitet formas av alla erfarenheter och möten i livet. Att det är omöjligt att förstå en person helt och hållet eftersom det ligger så mycket under ytan som genomsyrar en persons tänkande och drag.

 

"Jag är nog inte det du drömmer om

Men jag är det du ser"

Den textraden tolkar jag som att man kan ha en tydlig bild eller en uppfattning av en person. Men att det inte alls behöver stämma med hur personen själv känner sig. Det enda vi egentligen kan tolka någorlunda lika är utsidan och den stämmer ju inte alltid med insidan.

 

"Du kanske bär på en massa saker

Jag förstår en liten del"

Man tycker att man känner någon "utan och innan" men ändå är det en så liten del av personen som vi faktiskt känner till. Vi vet ju själva hur mycket vi tänker, analyserar och reagerar på allt som händer i vardagen och hur det kan få oss att reagera på andra händelser i livet.